Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur Lilla Lars for till sta’n. En historia af Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af hvad som försiggick på scenen. Det var en gentil
karl, som gick och såg tokig ut och pratade en hel
hop dumheter med ett blondt fruntimmer, som inte
var hans fru. Lilla Lars tyckte, att det var tråkigt
alltihop. Men så kom det in på scenen en herre,
som var klädd i pels och inte kunde tala svenska.
Han bröt på ett mål, som lät så vackert och
trovärdigt, att Lilla Lars blef rörd, och den vackra herrn
med de mörka mustascherna var så kär i den blonda
fröken och bar sig så tokigt åt för att uttrycka sina
känslor, att Lilla Lars tyckte det var, som om han
såg sig sjelf, rätt så fin den andre var i kläderna.
Och han svor på, att det var den rätte, som skulle
afgå med segern och sticka ut den der slätkammade
tokstollen, som sprang efter flickor, fast han hade både
hustru och barn.
Lilla Lars blef riktigt lifvad. Han stödde
armbågarne mot barriéren och skrattade på de mest
omöjliga ställen, så att folket, som satt så tätt der
nere på de dyra platserna, började titta opp och undra,
hvad i all verlden som stod på. Men Lilla Lars lät
dem titta. Han hade kommit in till sta’n för att ha
roligt. Och det här — ja, det var roligt. Derför
pratade han högt i sitt hjertas förtjusning och nickade
ned åt scen så godt och vänligt, som om han känt
dem allesamman och aldrig haft bättre vänner i
verlden.
Lilla Lars började att väcka uppseende, och de
tre andra tystade honom. Men Lilla Lars lät sig inte
bekomma. Han var med af själ och hjerta, och han
tänkte inte på annat, än om den mörka herrn med de
långa mustascherna skulle få den blonda fröken eller
inte. Flickan tyckte han inte om. Hon gjorde sig
till och hade alla möjliga konster för sig, plågade den
der stackars herrn, som bara ville henne väl, och gjorde
sig rar förstås, som flickorna bruka. Men han ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
