- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1891. Adertonde årgången /
215

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marstrand. Af Daniel Fallström. Med tre illustrationer efter fotografier af A. Jonason

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

när solen rosenbeströr dem, trampade af små
högvristade fötter i koketta sjömansskor — ja, hvad de
ä’ lyckliga!

»Och om de kunde tala, min fru! Hur många
både bittra och ljufva hemligheter skulle då inte ni
och jag få veta. Men stenarne kunna den svåra
konsten att tiga, de, om man också vill beskylla dem för
att ha öron. Det är vackert gjordt af dem, inte sant?

»Men stjernorna börja tändas öfver hafvet, som
i långa, smekande dyningar, under hemlighetsfullt
hviskande, rullar in mot klippornas blankpolerade hällar.
Det är tid på att gå in ... gå hem till samovarn,
som doftar ryskt karavanté inne på verandan,
omspunnen af vildvin och murgröna ...

— — —

»Vi anta att ni sofvit godt.

»Den starka hafsluften har vaggat er till ro, den
friska morgonbrisen, som fläktade in från Pater
Nosterskären, kysste sömnen ur edra tunga ögonfransar. Nu
är ni riktigt vaken, och framför er ligger hafvet i
glittrande morgonljus.

»Hafvet! — ja, det är just detta, som utgör
Marstrands lycka både sommar och vinter. Om somrarne
ger det badgäster och om vintrarne sill. De förra
packar man in i kvafva kammare, de senare i tunnor,
men ett ha de gemensamt: de lemna efter sig en liten
flod af guld. Och det är denna, som skapat det
nuvarande Marstrands välstånd.

»Men ni vill se hafvet på nära håll — ni vill, så
att säga, lägga ert lilla fina öra mot dess bröst och
lyssna till dess andedrägt.

»Nå väl, der ute ligger ’Tån’ — Marstrands
nordvestligaste udde. Ni kan aldrig komma hafvet
närmare, och ni kan aldrig lära er beundra det mer
— både i storm och stiltje.

»Men först måste ni passera ’Nålsögat’.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1891/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free