- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1892. Nittonde årgången /
16

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En kurtisör. Berättelse af Tor Hedberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bemöta henne med en uppmärksam, ridderlig
underdånighet, som hon, så länge hon önskade, kunde
uppfatta blott såsom tillhörande den roll, han i
samförstånd med henne spelade.

Han hade med sin vanliga fina instinkt genast
uppfattat, att hennes skenbara brådmogenhet icke hade
så djupa rötter, utan var en maskeraddrägt, samman
-väfd af erfarenheter ur andra hand, romanläsning och
iakttagelser på omgifningen, en drägt, som hon
uppbar så naturligt, derför att hon med barnets lust för
att kläda ut sig, förenade kvinnans förmåga att helt uppgå
i en tillfällig stämning, och som den genaste vägen
till hennes förtroende skyndade äfven han att ikläda
sig kostym.

Resultatet motsvarade dock icke fullt hans
förväntningar. Han kände att det fans en gräns, som
han icke, utan fara att förlora allt, kunde öfverskrida,
och denna gräns var det just som han fann sitt lifs
enda eggelse i att utplåna. Så snart detta blifvit klart
för honom, spejade han sig omkring för att upptäcka
den yttre orsaken dertill, ty att orsaken var en yttre
tviflade han icke ett ögonblick på.

Han iakttog hennes sätt gent emot de manliga
gästerna på gården, men han insåg snart, att om det
var någon af dem som hade företrädet framför de
andra, så var det han sjelf. Han försökte komma
hemligheten på spåren genom att utforska modern,
men utan framgång. Om det fans någon hemlighet,
så var hon tydligen omedveten derom. Att det
fans en sådan tviflade han icke på, och han leddes
derför till den slutsatsen, att den som stod honom i
vägen var en frånvarande. Nå, i så fall, tänkte han,
tålamod bara! De frånvarande få i längden alltid
orätt. Motståndet hade eggat honom, och han beslöt
att uppskjuta sin afresa och se tiden an.

Då, en vecka efter hans ankomst, uppenbarade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1892/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free