- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1892. Nittonde årgången /
17

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En kurtisör af Tor Hedberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sig plötsligt den frånvarande. Det var en ung
gods-egare, den närmaste grannen till Kulla, en
barndoms-bekant till fröken Elsa. Han hade varit bortrest och
derför dittills icke visat sig.

Han hette Wärn, var närmare trettiotalet, men
såg betydligt yngre ut, hade ett friskt, solbrändt
ansigte, en djup, vacker stämma med stundom nästan
barnsliga tonfall, i synnerhet när han skämtade. Han
hade ytterst lätt för att skratta och hans skratt var
sällsynt behagligt, melodiskt och smittande. Han
intog genom sitt öppna, tillgängliga, förtroendefulla
väsende, men gjorde icke intryck af att vara hvarken
rikt eller originelt begåfvad.

Haeger var närvarande vid hans första
sammanträffande med fröken Elsa. Hon rodnade starkt, då
hon fick se honom på afstånd, och det flög som ett
skimmer af glädje öfver hennes ansigte, men då han
var framme hos henne, hade hon redan beherskat sig
och helsade på honom med en lugn, nästan kylig
vänlighet. Han anslog i början en gammal bekants
och barndomskamrats förtroliga ton, dock med en
viss tvekan i blicken, och denna tveksamhet växte
hastigt och präglade snart hela hans väsende gent
emot henne med en osäkerhet, som endast försvann,
då han skrattade. Hon blef allt mera kyligt
nedlåtande emot honom, ju längre de voro tillsamman.

Haeger iakttog dem med intresse och gjorde sina
slutsatser. Uttrycket i hennes ansigte, då hon fick se
den kommande, hade förorsakat honom ett ögonblicks
nästan pinsam öfverraskning, men han sköt detta
intryck åter åt sidan såsom något man icke vill erkänna
för sig sjelf, tog sin uppöfvade ironi till hjelp och
kom till ett lugnande slutomdöme.

»Det första tycket å hennes sida», tänkte han.
»Men han är dum och begriper ingenting. Dessutom
barndomsvän. Han är icke farlig!»

Nornan 1892. 2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:49:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1892/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free