- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1892. Nittonde årgången /
19

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En kurtisör af Tor Hedberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och hur hennes underläpp sköt fram litet, såsom alltid
då hon blef missnöjd. Han hade först riktigt
uppskattat hur vacker hon var, då han såg att äfven
denna min klädde henne. Så lät hon sina blickar
långsamt, liksom granskande öfverfara de inne i
rummet samlade herrarne, den ene efter den andre.
Hae-ger kunde icke återhålla ett leende öfver denna
mönstring, hvars innebörd han trodde sig förstå, och han
fann med tillfredsställelse, att hon gömde honom till
sist. Slutligen gled hennes blick öfver till honom;
han mötte den stadigt, fortfarande med ett leende.
Han iakttog en skiftning af förvåning i hennes mörka,
förut smått kritiska ögon, så en ögonblicklig tvekan,
som utplånade trotset öfver ögonbrynen. Men det
kom tillbaka igen och hon ropade högt, med ett
ögonkast som han nu första gången såg hos henne:

»Herr Haeger!»

»Ändtligen!» sade han för sig sjelf, men erfor på
samma gång åter den pinsamma känslan, som då han
såg henne rodna vid Wärns ankomst. Det var en
känsla af att gå miste om något eller stå utom något.
Han förjagade den likväl nu som förra gången, steg
upp och gick fram till henne.

Hon mottog honom med ett leende och beredde
honom plats vid sin sida. Sedan sysselsatte hon sig
med honom nästan hela kvällen och försummade på
ett i ögonen fallande sätt de öfriga gästerna för
honom; och hon anslog nu sjelf den ton, som han icke
vågat vidröra.

Han inlät sig genast på leken, men den beredde
honom icke samma, om ock flyktiga nöje som vanligt.
Tvärtom rörde sig på botten af hans sinne ett slags
förbittring mot henne, som ville taga sig uttryck i ett
hotande: akta dig, den här leken kan blifva farlig!
Och denna känsla kom konom att bortlägga något af
den smickrande artighet, den prägel af ett spirituelt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:49:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1892/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free