- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1892. Nittonde årgången /
20

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En kurtisör af Tor Hedberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skämt, som annars utgjorde kryddan på hans kurtis.
Han lät sina blickar tala ett nästan brutalt språk, men
hon uthärdade dem utan att blinka, utan att det klara
djupet i hennes egna mörka ögon fördunklades.
Endast ett par gånger såg hon smått förvånad ut.

»Så, du är mera erfaren än jag trodde!» tänkte
han och denna tanke ökade ännu mera hans
förbittring.

Wärn betraktade dem med en förvåning, som så
småningom öfvergick till missnöje. Men han stannade
dock kvar ända tills hela sällskapet skildes åt för
natten.

Då Hseger blifvit ensam, gick han till rätta med
sig sjelf. Hvad betydde denna oförnuftiga vrede, som
intagit honom? Var det svartsjuka? Han skrattade
ironiskt åt blotta antagandet. Han var icke medveten
om någon annan önskan än att hafva kurtiserat den
unga flickan en smula innan han reste derifrån. Blotta
tanken på något allvarligare syntes honom orimlig.
Var det sårad stolthet? Han hade annars för princip
att aldrig fråga efter, af hvilka motiv en kvinna
visade honom sin ynnest. Han slutade sin uppgörelse
på samma punkt som han började den, med en
hotande önskan, att hon skulle få ångra sig.

De följande dagarna fortsatte det på samma sätt.
Så snart Wärn kom dit, och han kom nu regelbundet
åtminstone en gång om dagen, sysselsatte Elsa sig
med Hseger, koketterade för honom och upptog hans
kurtis med ett obesväradt lugn, som om hon varit en
gammal erfaren kokett. Men dessemellan undvek hon
honom, omintetgjorde alla hans försök att komma på
tu man hand med henne, och fick något skyggt i hela \
sitt väsende, då han i sällskap tilltalade henne. Hans
dofva förbittring växte alltjemt och han erfor stundom
ett brutalt begär att skymfa henne.

Så var det en kväll, som de skulle dansa. En

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:49:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1892/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free