- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1892. Nittonde årgången /
22

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En kurtisör af Tor Hedberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rädd. På samma gång lade hon som utan tanke,
helt mekaniskt sin hand på Haegers erbjudna arm.

Han hade aldrig bjudit upp henne och han blef
en smula häpen öfver denna obesvärade osanning
midt i ansigtet på honom. Men på samma gång
framskymtade för honom den verkliga förklaringen på
hennes ombytliga sätt, hennes djerfva koketteri den
ena stunden, hennes skygghet den andra. Så snart
Wärn var närvarande betydde han, Hseger, absolut
intet för henne, icke mera än om han varit ett dödt
ting, af hvilket hon begagnade sig för sina ändamål.
Det var endast då han var borta, som hon blef
medveten om någon fara, och som hennes kvinliga
skygghet uppreste sig till sjelfförsvar.

Denna gång träffades hans stolthet, hans
sjelf-känsla af slaget. Utan att säga ett ord, lade han sin
arm omkring hennes lif, tryckte henne hårdt intill sig
och valsade ut. Hans vanliga kallblodighet hade
alldeles öfvergifvit honom; den enda känsla som nu
be-herskade honom, var ett begär att hämnas.

Han dansade hvarf på hvarf, hon ville flere
gånger stanna, men han fasthöll henne och fortsatte. Till
slut kände han, hur hon hvilade tungt, som maktlös
i hans armar. Han såg på henne, hon var alldeles
blek. Då först släppte han henne och de stannade
borta vid dörren.

»Är ni varm?» sade han. »Ska vi gå ut och
svalka oss?»

Hon svarade ingenting, men då han lade hennes
arm i sin och lemnade rummet, följde hon honom
utan motstånd. Han gick hastigt genom tamburen
och ut på gården.

Kvällen låg genomskinligt klar i månskenet,
byggnader och träd kastade mörka, täta skuggor. Han
gick med henne bort åt en gång, som försvann i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:49:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1892/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free