- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1892. Nittonde årgången /
24

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En kurtisör af Tor Hedberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nästan faderligt begär att hjelpa, råda henne, numera
förenade honom med henne.

Då hennes gråt slutligen alldeles hade upphört,
sade han:

»Låt detta tjena er till en lexa. Man kan äfven
Köpa kärlek för dyrt.»

Hon såg med sina tårdränkta ögon undrande upp
på honom. Då trängde sig minnet af hvad som
förefallit åter på henne, hon blef blossande röd och sänkte
åter hufvudet.

Han smålog en smula bittert.

»Icke sant, fröken», fortsatte han, i djupet af ert
hjerta tycker ni att en menniska som jag är er
motbjudande, en smula föraktlig till och med?» Hon
svarade ingenting, böjde endast hufvudet djupare ner.
Han fortsatte:

»Vet ni, hur jag blifvit sådan, som jag är — för
jag har inte alltid varit det? Det är genom
svartsjuka. Den första gången jag älskade en kvinna, så
väckte hon min kärlek genom att väcka min
svartsjuka. Medlet lyckades: det är ett medel, som nästan
aldrig misslyckas, men det är ett farligt medel, ty —
mins det, fröken — om ni väcker en mans svartsjuka,
lär ni honom också att missakta er. All svartsjuka
hvilar på missaktning. Och får missaktningen blott
en gång slå rötter, då kan man blifva — sådan som
jag är. Förstår ni det?»

»Ja», svarade hon sakta, utan att se upp.

»Nå, då slutar ni upp med den der leken, för er
egen skull. Och skulle ni någon gång känna lust att
börja om den igen, så kan ni ju minnas mig.»

Det ljöd en skiftning af hans vanliga ironiska ton
i de sista orden. Han bugade sig kort och gick ifrån
henne bort emot byggnaden. Strax nedanför trappan,
i skuggan af huset, stötte han på en manlig gestalt.
Det var Wärn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:49:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1892/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free