- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1892. Nittonde årgången /
33

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Koketten af Georg Nordensvan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men nu hade jag framför mig en krets
välmående herrar, som gjort sig bekvämt och som talade
med vigtiga miner, belåtna, som det tycktes, att höra
sina egna röster och nöjda med sin hållning liksom
med sina ord.

»Den lättsinniga varelsen har ej sin plats i vårt
samhälle», sade en tjock, myndig stämma. »Det är
osanning och funder, det som diktare och fantaster
spridt ut om den damen. Hon är i Sjelfva verket föga
tilldragande, då man får se henne på nära håll.»

»Min värderade broder har rätt», sade en mild
röst med släpigt tonfall. »För omoralen ha vi ingen
plats i vår församling. Det är ingen gräns för hennes
fräckhet. Jag skäms att berätta hur hon kom till mig
i skepnad af en fladdrande fjäril: ’Jag är din’, sade
hon, ’din hel och hållen, utan löften, utan tvekan och
tvifvel, så länge du har kraft att vara min. .Är det
ett anständigt fruntimmer, som yttrar sig så?»

»Hvarför ta henne så högtidligt?» hördes en fet
stämma. »Mina ärade bröder göra henne orätt.
Jag känner henne, jag. Hon är en enkel och glad
tös, som alls inte är svår att ha i sitt hus och som
är vän af hvardagstrefnad och af enkla, rättframma
menniskor. Inte var hon svår att vinna och svår att
hålla fast. Hon är min, fortfarande och alltid min,
och det talar jag om för en hvar som vill höra.»

De öfriga sneglade på den lugne mannen, som
talat sist.

»Du är att afundas», sade någon.

»För öfrigt», fortfor den förre, »tycker jag det
är lumpet att häckla henne derför att ni inte varit
henne värdiga.»

En annan hördes mumla:

»Det vidlyftiga stycket räcker visst till för flera
än för dig. Hufvudsaken är att man tror att man
eger henne.»

Noman 1892. 3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:49:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1892/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free