- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1892. Nittonde årgången /
54

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i Sverige. Slutet på samtalet blef, att Horn bjöd
Ribbing att komma ut till Hufvudsta att äta middag
söndagen derpå. Det var sålunda Horn som lockade
Ribbing in i mordsammansvärjningen. Troligen har
detta skett på tillstyrkan af Anckarström, som åter
måhända leddes af den gamle ränksmidaren Pechlin.

Det var under middagen på Hufvudsta söndagen
den 15 januari eller snarare vid nachspielet efter denna
middag som Anckarström och de båda grefvarne
öf-verlade om bästa sättet att mörda Gustaf III och
trodde sig finna, att det lättast skulle gå för sig
under en representation på operan, när konungen gick
ifrån sin stora loge till den lilla.

Aftonen derpå, den 16 januari, sutto Anckarström
och Horn i den senares slägtings friherrinnan Hjertas
loge på andra raden på operan, der Glucks Orphée
uppfördes*. Anckarström var försedd med två laddade
pistoler för att afpassa ett lämpligt tillfälle att få skjuta
Gustaf III i korridoren. Men emot vanligheten
för-blef konungen denna gång hela aftonen i sin stora
loge och kom ej i korridoren, och derigenom blef
Anckarströms mordiska uppsåt den gången hindradt.
»Grefven tycktes mig rätt glader öfver att det intet
blef utaf», yttrade sedermera Anckarström i sin
bekännelse. Sjelf skrifver Horn i sin bekännelse: »Ack!
hvi lät jag ej i mitt hjerta för alltid blifva gällande
de betraktelser, som så naturligt instälde sig och hvilka
jag meddelade den olycklige Anckarström, nämligen
att Guds hand beskyddade konungen. Emellertid
verkade detta i mitt sinne en efterlåtenhet, så att jag

* »Jag geck på parterren för att afbida händelsen, men
der var så trångt, att jag endast förblef der en kort tid», säger
Ribbing i sin bekännelse. »Jag märkte, att grefvarne intet hade
någon rätt hog, utan sade allt ja», yttrade sedermera
Anckarström om denna mordplan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:49:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1892/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free