- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1892. Nittonde årgången /
62

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6 2

mötte han en som folket der är mest, en så kallad
genomsnittsmenniska.

De gåfvo sig i språk med hvarann!

»Hvadan hafver thet sig med thet sköna i thenna
landsändan?» frågade Lucas.

»Somliga säga det är skönt att dö för
fosterlandet, då deremot andra förmena det skulle vara skönt
om krigen upphörde», menade mannen.

»Käre, jag menar de sköna konsterna, arkitektur,
målning, skulptur och teatrars inflytande på industrien

— och på sinnena?»

»Äsch!» spottade mannen och blef arg.

Om sanningen skulle fram, brydde han sig
katten om det sköna; »det sköna kunna vi saklöst vara
af med».

»Nej, vi lefva i det praktiskas tidehvarf! I
nyttans, i uppfinningarnas, i matens tidskede! Jag vill
knappt höra talas om och alls inte se det sköna.
Snyggt och billigt, det är nog», förklarade han.

»Håhå!» ... sa Lucas.

När han sedan träffade Vår Herre och
berättade sitt interwievande hos genomsnittsmenniskan i
norden, sade Herren: — »Ske hans vilja!»

Han hade menat så väl, den der gången han
skapade, då han på både det som växte och krälade
satt här och der något prydligt i form och färg.
Tuppen fick granna stjertpennor, lejonhanen sin man och
löjtnanten mustascher. Flickan fick behag och
blomman hela hans palett. Icke var det mindre praktiskt
för det. Men ske menniskan der uppe som hon vill.

Och han gallrade bort det sköna ur
genomsnitts-menniskans natur. Daghimmel ens blåa och
natthimmelens djupa svarta färger strökos öfver med den
billiga obrända terra siennafärgen.

Löf och barr ansågos som onödigt prål, och nu
stod der den raraste kvistade och skalade timmerskog.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:49:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1892/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free