- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1892. Nittonde årgången /
66

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gande hänförelse? Hvarför komma ej kvinnorna ilande
med sina smycken, drinkaren med sin bägare, presten
med relikskrinet, ifriga, glödande af offerlust? »För
dig, för dig, vår älskade stad! Onödigt att sända
soldater efter oss, då det gäller dig! O, Visby, vår
moder, vår ära! Tag tillbaka hvad du gifvit oss!»

Men så har ej målaren velat se dem, och så var
det väl ej heller. Ingen hänförelse, blott nödtvång, blott
kufvadt trots, blott jemmer. Guldet är dem allt,
kvinnor och män sucka öfver detta guld, som de
måste lemna.

»Se på dem», säger våldet, som står på
tronens trappa. »Det går dem djupt till hjertat att
offra det. Må hvem som vill hafva medlidande med
dem. De äro snåla, vinningslystna, öfvermodiga. De
äro ej bättre än denne snikne röfvare, som jag
ut-sändt emot dem.»

En kvinna har dignat ned på jorden framför
karet. Kostar det henne så mycket lidande att lemna
sitt guld? Eller är kanske hon den skyldiga,
jem-merns upphof, fosterlandets förrädare? Är det hon,
som varit kung Valdemars käresta? Är hon Ung
Hanses dotter?

Hon vet väl, att hon ej behöfver lemna sitt guld.
Hennes faders hus blir ändock ej plundradt, men hon
har samlat hvad hon eger och bringar det. Kommen
ned på torget har hon blifvit öfverväldigad af allt
elände hon sett och sjunkit ned i gränslös jemmer.

Han hade väl varit rask och glad, den unge
guld-smedsgesällen, som förra året tjenade i hennes faders
hus. Det hade väl varit härligt att vandra vid hans
sida öfver detta samma torg, då månen sköt upp
bakom gaflarna och lyste på Visby glans. Stolt hade hon
varit öfver honom, stolt öfver sin fader, stolt öfver sin
stad. Och nu ligger hon der, bruten af jemmer.
Oskyldig och dock skyldig. Han, som sitter kall och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:49:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1892/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free