- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1892. Nittonde årgången /
67

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

grym på tronen och dragit all denna förhärjelse öfver
staden, var han densamme, som hviskat ömma ord
till henne? Var det till hans möte hon smög sig, då
hon förra natten stal sin fars nycklar och öppnade
stadsporten? Och då hon fann sin guldsmedsgesäll
som en väpnad herre med en stålklädd här bakom
sig, hvad tänkte hon? Blef hon ej vansinnig vid att
se stålfloden vältra in genom den port, som hon
öppnat? För sent att klaga, jungfru. Hvarför älskade
du din stads fiende? Fallet är Visbv, dess glans skall
förgå. Hvarför kastade du dig ej midt i porten och
lät jernhälarne trampa dig till döds? Ville du lefva
för att se himlens blixtar drabba förbrytaren?

O jungfru, vid hans sida står våldet och skyddar
honom. Mot farligare saker än en lättrogen ungmö
förgriper han sig. Ej ens Guds heliga tempel skonar
han. De lysande karbunklarna bryter han ut ur
kyrkväggen för att fylla det sista bryggkaret.

Det är ock en syn. Alla taflans figurer ändra
hållning. Blind fasa slår allt lefvande. Den vildaste
krigsknekt bleknar, borgarena vända sina blickar mot
denna himmel, som intet kan reta, alla vänta Guds
straff, alla bäfva utom våldet vid tronens trappa och
kungen, som är dess tjenare.

Jag ville, att konstnären lefvat, så att han kunnat
föra mig ned till Visby hamn och låtit mig se dessa
samma borgare, då de med blickarna följa den
bort-seglande flottan. De ropa förbannelser ut öfver
vågorna. »Förstör dem!» ropa de. »Förstör dem! O,
haf, du vår vän, tag åter våra skatter! Öppna ditt
kväfvande djup under de gudlöse, under de trolöse!»

Och hafvet mullrar ett doft bifall och våldet, som
står på kungaskeppet, nickar gillande. »Detta är godt»,
säger det. »Förföljas och förfölja, så är min lag. Må
stormen och hafvet förstöra röfvarfiottan och roffa åt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:49:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1892/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free