- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1892. Nittonde årgången /
71

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7’

Sa vande hon på sig och dog. Frid öfver hennes stoft!
Men vi följde hennes råd och gjorde oss snart hemmastadda.
Och det gjorde vi rätt i, ty mycket har jag sett och erfarit,
alltifrån den dagen, då jag darrande af rädsla smög mig ut på
andra kammarens referentläktare och höll på att komma under
en klack från Stockholms Dagblad, allt till den dag som i
dag är.

Jag känner riksdagshuset från källaren till vinden, från
tal-mansrummen till schweizeriet, jag har suttit på både
Stockholmsbänken och ministerbänken, ja, på Sjelfva talmansstolarna. Och
jag har trasat sönder fler utskottsbetänkanden än någon annan
råtta i hela verlden, ja fler än landshöfding Bergström. Och allt
som jag hört sedan, som icke stått att läsa i hvarken de
ojusterade eller justerade protokollen!

Mina bröder och systrar ha varit med om åtskilligt, de
också, men de ha allesamman gått till en bättre verld, der det
icke finnes hvarken kattor, råttfällor eller elaka menniskor.

Och jag ensam är kvar.

Jag känner emellertid att jag icke kan ha långt kvar, och
derför vill jag innan jag lägger mitt trötta hufvud till ro lemna
något till efterverlden. Jag skulle kunna ha skrifvit mina
memoarer, men min tid är för knapp.

Derför vill jag nöja mig med mina anteckningar från den
senaste riksdagen, som väl antagligen också varit min sista.
Det är små anspråkslösa anteckningar, nedklottrade under
ögonblickets ingifvelse och utan partihänsyn. Jag är hvarken
frihandlare eller skyddsvän, utan ser allt ur råttsynpunkt. Derför
böra de icke kunna förarga någon.

Hos de folkvalde.

Mina gladaste ögonblick har jag vid tiden för riksdagens
öppnande. I synnerhet vid en ny treårsperiod.

För det första får jag återse en hel del gamla bekanta och
så är jag nyfiken på de nya.

Och den folkvalda kammaren bjöd ju i år på nyheter i
massa.

Till och med en ny talman. Han ser hygglig och snäll
ut, men det hjelper ej mycket, när man skall taga upp en
mantel sådan som Olofs. Det var sannerligen ett styft göra. Jag
tänker bara på instämmandena, när gubbarne flyga upp från
sina platser, som leksaksfigurer med en fjäder under hoppa upp
ur en ask, då man öppnar locket och: »Herr talman!» »Herr

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:49:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1892/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free