Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bland gode herrar och svenske män. Ur riksdagsråttans anteckningar. Med 24 teckningar af C. Hedelin - Hos de folkvalde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En tid af yttre lugn, men i utskottsrummen heta strider.
Kammare har der stått mot kammare. Det blir nog lösen för
många kommande riksdagar också. Kammare mot kammare!
Bland nykomlingarne intresserade mig stockholmarne mest.
Jag har många gamla vänner bland dem, men det fans också
alldeles »nya män». Och de skulle vara sådana förskräckliga
radikaler, hade jag hört sägas. Särskildt tre af dem: Gref Hugo,
Fridtjuv och Fjällbäck.
Men inte tyckte jag någon af dem såg så särdeles farlig
ut. Skulle det nu vara någon, vore det då gref Hugo. Han
ser morsk ut med sina uppvridna mustascher och handen
innanför bonjouren. Han skall vara en fin talare, sägs det, fast jag
ännu ej hört honom här hemma hps mig göra skäl för det ryktet.
Men hemmastadd var han från första stund.
Den som deremot icke tycktes vara hemmastadd i början,
var Fjällbäck. Han gick omkring och såg generad ut. Några
stora tal höll inte han heller i riksdagen, fast han höll ett
utanför en söndag förmiddag, efter hvad jag hörde berättas.
Fridtjuv ser ut som beskedligheten sjelf och talar så med,
fast han säger skarpa saker. Och var alls inte så farlig som
man hade sagt och hade gamla bekanta bland både bondgubbar
och norrköpingsbor.
Ernst Beckman var en
gammal bekant — och honom har
jag alltid tyckt om. Han ser
sympatisk ut och så blid, äfven när
han skall vara som skarpast, att
jag inte kan tro, att han ens kunde
göra mig för när. Men den som
hvarken ser blid ut eller är det,
det är Sven Adolf.
Skulle man karakterisera
den här riksdagen, skulle man
kunna göra det genom att kalla
den för stockholmsbänkens
riksdag» ty stockholmarne ha satt sin
pregel på den och bland dem är
väl Sven Adolf den främste. I
elden är han ständigt och jemt
från riksdagens början till dess
slut. Att han talar som en hel
karl vet hela verlden, och när
han talar blir det uppmärksamhet
som eljest aldrig. T. ex. under Hedin oeh Beekman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
