Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bland gode herrar och svenske män. Ur riksdagsråttans anteckningar. Med 24 teckningar af C. Hedelin - Hos de folkvalde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 6
tulldebatten. Hela dagen hade de hållit på och gnott der nere och
pratat och voterat utan all ända, så att de fram på kvällen började
bli en smula torra i halsen af allt mjöldammet. Derför antogo ropen
på proposition ett oroväckande crescendo, äfven när annars gerna
hörda talare ropades upp. Men när långt framemot midnatt
Hedin begär ordet, blir det tyst, ja så moltyst, att jag blir rädd
att Dagbladet skall höra mig knapra på en brödsmula som fallit
ur hans ficka och slå bak. De hålla Sven Adolf i stor
respekt der nere. När Hedin talar, håller han gerna en
papperslapp i handen, och papperslappen och handen darra, som hade
han rampfeber. Men det tror jag inte han har.
Han vänder sig gerna till talmannen direkt, på engelskt
manér.
I synnerhet när han gräft upp något gammalt, som ingen
annan menniska har reda på. »Såsom herr talmannen torde
påminna sig, sade Ludvig XV», eller Caesar, eller Moses eller
hvem det för tillfället kan vara som är hans specialitet. En
sådan smickrare! När han ej talar, går han som ett rytande
lejon fram och åter framför stockholmsbänken, och ett sardoniskt
leende breder sig öfver hans drag, när någon säger en dumhet,
hvilket ju ej är en så ovanligt
förekommande händelse här. Och både då
och när han talar rullar han med ögonen
— sina förskräckliga ögon — och spänner
dem i folk.
wStockholmarne hade nog många flera
berömdheter, både gamla och nya. En af
de senare var den beryktade olycksfogeln,
som var framme och höll på att få sig en
varning af talmannen för att han pratat
bredvid mun, men som var ridderlig nog
att sedan »ta* tebaks».
Och så fans der professorer i massa.
Utom professorn i isbjörnar, fans der en
professor i menniskor (en rysligt treflig
karl för resten) och professorn i spanmål
och smör (som skulle lära bönderna
landt-bruk). Alla andra att förtiga.
Näst stockholmarnes var väl
riksdagen Svens i Efveröd. Han som är ledaren
för kammarens största och mäktigaste parti.
Han har varit riktigt i farten den här
riksdagen. Gammal och van är han och
S. Nilsson i Efveröd. vet nog hvad han vill, men han har lagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
