Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bland gode herrar och svenske män. Ur riksdagsråttans anteckningar. Med 24 teckningar af C. Hedelin - Hos de folkvalde - Hos senatorerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mera och ir.gen vågar tala mera
och då den långa svansen af
farbröder ringlar sig kring
talmansbordet. Och så börjar talmannen
läsa »ja, nej, nej, ja, nej», och
lapparne lägga sig som ett
snötäcke vid hans fotter. Tjenstvillige
ledamöter hjelpa till att rulla upp
sedlarne och nyfikne dito räkna
streck och kammar för att ha
utgången klar. Det blir dödstyst när
klubban faller och talmannen läser
från papperet som sekreteraren räckt
honom: »Omröstningen har så
utfallit att kammaren med–».
Så ta’ kammarledamöterna sina
Vaktmästare. utskottsluntor under armen och
marschera hem, åhörarne troppa af
och referenterna ge sig ned till operakällaren att få sig en bit
mat, vaktmästarne stänga och allt blir tyst.
Hos senatorerna.
Jag vet icke, huru det kommer sig, men jag har aldrig
kunnat befria mig frän en blandad känsla af vördnad och rädsla,
så ofta jag kommit in i Första kammaren. Jag förmodar det
kommer sig deraf, att min slägt icke ens på långt håll är
be-fryndad med de stora sädes- och åkerråttorna, och att min salig
mor alltid vinnläde sig om att gifva sina barn en sant
demokratisk uppfostran.
Kanske det också beror på att den luft, som råder i Första
kammaren, aldrig bekommit mig riktigt väl. Jag vet icke, hvad
det kommer af, men den lägger sig alltid för bröstet på mig
och jag har svårt att andas.
Detta fysiska illamående har mången gång kommit mycket
olägligt, ty vid mer än ett tillfälle har jag under senatorernas
debatter känt mig mycket uppbyggd och moraliskt stärkt, och
mitt fosterländska hjerta har svält af glädje och beundran.
Det ligger också redan i den blotta anblicken af vårt
Öfverhus något, som är värdt beundran. Dessa hvita,
vördnadsbjudande hjessor, så höjda öfver egennytta och partisinne som
den eviga snön på bergens toppar öfver dalen inunder, och så
denna förtroliga, sympatiska ton, som hvilar öfver kammaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
