- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1892. Nittonde årgången /
84

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

belåtenhet, och hans stora snusdosa är ett commune bonum,
som står öppen för alla, vän som fiende.

Herr Reuterswärd är kammarens ålderspresident och håller
som sådan sitt sedvanliga helsningstal vid kammarens första
sammanträde. Annars uppträder han endast sällan i frågor, som
ligga utanför det rena tullområdet. Men inom detta gebit är
han outtröttlig. Ordet tull har för honom samma inflytande som
trumpetsignalen för en gammal remont: han lyssnar tvärt och
är genast beredd att rycka i fält.

Genast man kommer in i Första kammaren fäster man sin
uppmärksamhet vid en liten fetlagd gubbe med svart kalott. Än
sitter han och bläddrar i en massa papper på elfsborgsbänken,
än har han placerat sin lilla runda figur midt på den öppna
platsen framför talarstolen, der han står och vaggar fram och
tillbaka med händerna på ryggen och med ett halft ironiskt,
halft humoristiskt leende på sina läppar. Nu har talaren slutat
sitt anförande, »friherre Klinckowström!» ropar talmannen, och
den lille mannen med kalotten stiger fram till talarstolen.

Allmän nyfikenhet. Skall han hälla på i fem minuter eller
i en och en half timme, det är den frågan, som man har att
rätta sig efter. Vanligen blir det senare fallet.

Ty det fins säkerligen få af riksdagens ledamöter, som tagit
så mycket af dess dyrbara tid i anspråk som friherre
Klinckowström. Hans anföranden i
riksdagen skulle, samlade på
ett ställe, fylla flere bokhyllor.

Det fans en tid, då Första
kammaren skrattade åt frih.
K., åt hans pratsamhet och
åt hans ständiga predikande
om nyttan af skyddstullar.
Det var på den tiden, då
kammarens majoritet var
fri-handelsvänlig, och då frih.
K. stod der ensam och allena,
förkunnande oförfäradt läran
om det nya evangeliets
välsignelser. Nu är förhållandet
annorlunda. I och med att
tullmännen inkräktat
kammaren, har frih. K:s
anseende som talare varit i
ständigt stigande. Man lyssnar
till honom både med nöje, med
Mindre intresserad. aktning och uppmärksamhet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:49:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1892/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free