Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Solstrimmor. Fragment af Wilma Lindhé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Solstrimmor.
Fragment af Wilma Lindhé.
•«a
-rukostbordet är inte dukadt ännu, och
kloc-S kan är nära tre kvart», sade konsul Mörk
’wS© otåligt, der han gick fram och tillbaka i pin
präktiga matsal. »Att du aldrig kan lära dig
punktlighet, Signe, när du vet att just det...»
»Lillan har varit så kinkig i natt, vi kom sent
hem, köksan är på torget och...» Tårarna stodo
redan den unga hustrun i 6jonen.
»Börja för all del inte att gråta, du vet att det
är rätta sättet att skrämma mig på dörren.»
»Jag gråter visst inte!» Ett litet misslyckadt,
tvunget skratt skulle gifva prof på den muntra
sinnesstämningen.
»Om du också sjelf ingenting kan, kunde du väl
lära dina tjenare.»
Signe såg på honom med stora förvånade ögon,
sä log hon ofrivilligt — oemotståndligt. »Jag lära
dem — när du vet — när mamma sade dig!»
»Att du ingenting kunde?»
»Inte bara det — men att jag var för ung.»
Han svarade ej; ty när han såg henne gå der
och duka frukostbordet, nervös, ifrig, varm, med tårar
i de mörka ögonen, slog det honom mer än någonsin
Noman 1892. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
