- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1892. Nittonde årgången /
101

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och modern, som försökt, öfvervanns lätt af dotterns
stora kärlek. Så blef hon gift vid sjutton år,
okunnig om sig sjelf, om lifvet och dess pligter, som hade
hon varit fjorton.

Vacker och fullt omedveten om den tjusning
som låg i hennes mörka sammetslika ögon, smidiga
outvecklade lemmar, blyga väsen och rosenfärgade
hy, verkade hon som en uppenbarelse på den i
kärleksaffärer väl bevandrade Sixten Mörk. Uti blotta
möjligheten att vinna ett så rent väsen helt för sig,
låg också en försoning för det förflutna, så tänkte
han mer än en gång.

För henne var allt så stort och underbart. Med
den första kärleken tog också lifvet, som först nu
mötte henne rikt och fullt, henne fången med nya
känslor, tankar och lockelser, ryckte henne med
sig, brusade genom hennes ådror som vårsafven i
det unga trädet, när den, trängande sig ut i hvarje
fiber, tvingar till spirande, härlig grönska.
Derför hade det varit en svår hämmande tid den, då
hon burit på sitt barn, och stundom förebrådde hon
sig bittert, att hon ej älskade den lille så som hon
hört berättas eller läst om, att mödrar bruka älska
sin förstfödde.

Hon tyckte visst om små barn, men på
afstånd, om hon slapp röra vid dem — och för
denna späda varelse, som var hennes egen, kände
hon sig så underligt främmande och skygg.
Modersinstinkten hade ännu ej vaknat, och kärleken till
mannen var så stor och ny, att den fylde hela
hennes varelse och ej gaf plats för något annat.

Och dock! Hur söt var ej hennes lille gosse,
der han låg nedbäddad bland spetsar, kinderna
färgade af en svag rodnad, och det dunlika håret
stickande fram under mössan!

Så underligt att hon egde ett barn — ett lef-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:49:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1892/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free