- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1892. Nittonde årgången /
102

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vande barn — hon som så nyss lekt med sina
dockor! Hon smålog vid tanken derpå. Om han bara
blefve lik Sixten, hvad hon då skulle älska
honom!

Emellanåt ryckte det spasmodiskt i de små
lemmarna, som stördes han af elaka drömmar eller
fysisk smärta, och ett oändligt medlidande med hans
hjelplöshet fylde hennes hjerta. Genom henne hade
detta späda lif kommit i verlden, och på henne
hvi-lade ansvaret för hans ve och väl till själ och kropp.
Hennes hufvud böjdes likt blomkalken, när den
ned-tynges af morgondaggen.

Nu rörde han på de små händerna. Hur
förtjusande söta och knubbiga med rosenröda naglar!
Hon hade aldrig sett något så vackert och fick ett
häftigt begär att kyssa dem. I det samma slog han
upp de klarblå ögonen, såg liksom förvånad eller
frågande på henne, förvred ansigtet och började
storskrika.

Det hade händt ändå hvad hon fruktat! Hade
hon ej funnit det så skamligt, hade hon sprungit och
bedt huspigan komma in. Nu måste hon lyfta upp
gossen — måste försöka mata och tysta honom.

Om han bara ville tiga! Men han skrek,
sprattlade med de små benen och kastade sig bakut, så
att hon hade all möda att hålla honom kvar i sina
domnande armar. Tårarna stego henne i ögonen,
der hon förtviflad gick fram och tillbaka öfver
golf-vet. — Så började hon sjunga, då tystnade han
tvärt och hennes sorg var som bortblåst.

Genom de stora fönstren med dess skära
gardiner strömmade solljuset i breda floder öfver golf,
väggar och tak — ja liksom fylde hela rummet.
Hvad verlden var härlig! Hvad lifvet syntes henne
skönt — underbart skönt!

Det såg ut som om gossen skulle börja gråta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:49:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1892/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free