- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1892. Nittonde årgången /
139

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Sist, min Gud! jag dig nu beder:

Tag min hand uti din hand,

Så att du mig alltid leder,

Förer till det fröjdeland,

Hvarest ändas allt besvär,

Och när loppet slutadt är,

Och jag dig min anda sänder,

Tag då den i dina händer.»

Hvarje söndag i kyrkan, högmessa och aftonsång,
och så, när årstiden tillät, en promenad till »pappas
graf» för att fälla en tår och plocka en blomma eller
några grässtrån, hvilka sedan lades i psalmboken till
märke vid nästa söndags predikotext och bidrogo att
öka andakten under den kommande veckan.

Fru Friske hade haft tre flickor efter hvarandra,
af hvilka två dogo i vaggan. Så kom en liten
pojk-knatting tio år efter den yngsta. »På sladden», som
man säger.

John var nu fem år, nyss fylda. En öppen,
känslig, varmhjertad gosse med stora, »talande» ögon,
mjölkansigte och gullgult, långlockigt hår. Moderns
asketiska drag öfvergötos af ett ljust, vackert skimmer,
när hon under barnsliga smekningar ansattes af
pojkens naiva frågor eller smusslade åt honom en bit för
starkt gräddadt namnam, så att icke stora syster skulle
se det. Dessutom forekommo i fru Friskes hållning
gent emot sin sistfödde vissa andra tecken, som tydde
på, att det femtonåriga rifjernet mamsell Lova nog
hade någon anledning att kalla sin lille bror för
»Gull-grisen».

Men det hade sannerligen äfven varit ursäktligt,
derest den allvarliga enkan i Sjelfva verket omfattade
sin gosse med mer synbar ömhet än dottern. Lova
tycktes nämligen höra till dem, som ab initio fått med
sig till verlden en större massa arfsynd än folk i
allmänhet, utan att man egentligen kunde begripa, af
hvem hon ärft så mycken bitsk elakhet. Kapten Friske

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:49:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1892/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free