- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1892. Nittonde årgången /
143

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Se, men inte röra,

Så bruka små barnen göra.»

Enkefru Friske obligerade allra vördsammast
komministern att taga plats i pinnsoffan (»från kejsartiden»),
serverade vin i de uråldriga två glasen och önskade
honom välkommen i sitt ringa hem. Komministern
drack försigtigt, blef angenämt öfverraskad — det var
äkta Oporto sedan salig Friskes sista resa — drack
ett glas till, smakade en bit bakelse och frågade så
högtidligt efter helsan, huru längesedan mannen dog,
och sådant allmänt, som en andlig träbläs alltid rör
sig omkring, när han fått ett par glas vin och skall
till att smått agera själasörjare.

Under tiden satt Gullgrisen och bestirrade
om-vexlande glasfatet med bakelserna och presten. Han
kände väl detta talgiga ansigte med sina stora,
parenteslika refFlor längs näsa och mun, instufvadt under den
äckliga, slickade peruken. Han förstod sig icke mycket
på predikningar annat än att de voro ytterst tråkiga,
men komminister Bergströms fann han äfven löjliga,
tack vare en falsk deklamation och dennes vana att
svälja stafvelser och ibland hela ord vid
framhviskan-det af sista raden i satsen, hvars början deremot
alltid togs så mycket mer fortissimo. Gullgrisen härmade
också hans »äm» i stället för amen, till stor fasa för
sin mamma, som hyste denna djupa respekt för
prest-rocken, hvilken var så genomgående allmän hos äldre
fruntimmer några decennier tillbaka. Men Gullgrisen
kunde icke få ur sin lilla hufvudknopp, att
komministern var en skräflande stackare, så psykologiskt
otänkbart det än månde låta, beträffande en så ung
hjerna.

Nu blef han extra arg på honom derför, att
mamma var så försjunken i idel vördnad, att hon
alldeles glömde bjuda sin gris på de åtrådda
bakelserna. Men ändtligen kom hon att få se hans lystna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:49:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1892/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free