- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1892. Nittonde årgången /
144

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blick och varkunnade sig och lät med en gest förstå,
att fatet stode framme äfven för honom.

I ett väldigt skutt var pojken der, tog så många
sandbakelser han kunde gripa om och satte sig åter
lika hastigt. Komministern såg surt på honom,
grinade, men sade ingenting och steg upp för att gå ut
i salen, hvars dörr fru Friske skyndade att öppna
med en nigning som för en konung, hvarpå hon slank
in efter Hans Högvördighet.

Åter var nu vår Gullgris ensam med bakelsefatet.
Men situationen syntes honom nu betydligt ändrad.
Han resonnerade som så: Mamma bjöd mig smaka
på bakelserna^ och hon sa inte, huru många jag fick
ta. — Ergo hemtade han sig en grabbnäfve till.

Han hade emellertid icke väl hunnit från bordet,
förrän dörren öppnades på glänt och modern vinkade
åt honom att komma ut i salen. Nu ville olyckan,
att Gullgrisen hvarken hade någon ficka på blusen
eller sinnesnärvaro nog att gömma sina godsaker i
hastigheten. Dörren stod halfvägs öppen, och det var
ingen annan råd än att klifva ut. Modern låste
dörren efter honom, pekade på den plats hon intagit på
första bakbrädan och seglade sjelf ut till köket att
beställa något om sitt hus.

Gullgrisen satte sig med lätt hjerta, när den
enligt hans mening enda, som kunde ingripa i »målet»,
försvunnit och antagligen icke skulle återkomma, förrän
han hade hunnit expediera sin skatt. Han såg sig
lugnt omkring i den fylda salen, der allt folket stirrade
mot presten med ögon så pinsamt ängsliga, som om
det gält en yttersta dom.

Bland denna dystert bidande massa upptäckte
han äfven på närmaste brädan grannas Kalle
Kling-berg, som gick i småbarnsskolan och satt der med
dunkla aningar, att hans innanläsning tenderade så
temligen till det sämre. Gullgrisen, som redan kände

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:49:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1892/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free