- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1892. Nittonde årgången /
150

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och marscherade fram till det stora bordet, omgifvet
af de många dyrbart klädda, äldre fruntimren, som
logo så vackert uppmuntrande mot honom.

Men komministern hade ej väl fått syn på detta
lilla käcka ansigte, förrän han hastigt vände sig till
fru ordföranden-kommerserådinnan och ifrigt hviskade
några ord till henne. Kommerserådinnan såg förvånad
än på honom, än på Gullgrisen, som å sin sida blef
likblek och kände, huru liksom kommerserådinnan,
prest och hela salen började omtöcknas och gunga
upp och ned. Till slut hörde han komministern
snörfla fram: »Gå och sätt dig, min gosse, så länge.
Direktionen vill tala vid dig efter premieutdelningens
slut».

Det var nu alldeles tyst i salen. Gullgrisen hade
nog uppfattat hvad komministern sagt, men kunde inte
röra en lem. Presten vinkade med handen, att han
skulle gå och sätta sig på sin plats. Men Gullgrisen
drog blott djupt efter andan, det trängde några
pinsamma, konvulsiviska snyftningar från de
sammanpressade läpparna, och så brusto tårarna fram i stora
droppar, som runno tunga öfver de nu bleka
kinderna, mot hvilka kransen, guirlanden och buketten i
den skälfvande handen bildade en egendomlig, skärande
kontrast.

»Mamma! Mamma!» ljöd det återigen, alldeles
som på husförhöret för halftannat år sedan.

Och mamma kom för att afbryta den pinsamma
scenen. Men hon kom icke ensam.

Skolmoster trädde fram från en annan sida, drog
upp näsduken och sökte aftorka tårarne. »Gråt inte,
min gosse», hviskade hon. »Det här blir nog bra,
bara det blir färdigt. Här måtte råda något
missförstånd», fortsatte hon högt, vändande sig mot
direktionen. »John Friske är ett märkvärdigt barn för sina
år både till insigter och uppförande».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:49:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1892/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free