- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1892. Nittonde årgången /
158

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två konstnärer — Bruno Liljefors, Christian Ericsson. Af Georg Nordensvan. Med två porträtt, en teckning af Liljefors samt afbildningar af hans målning »Kråkor» samt af Ericssons »Linné» och »Stödet»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

parkärl — och på sin höjd gör en studieresa om
sommaren i akt och mening att se på naturen, utan som
lefver i lä af den så kallade »verlden» ute på landet
så långt som året är, lefver midt uppe i den verld,
som han gjort till sin konstnärliga egendom, midt
i ett helt litet menageri af djur, som han fångat
och kanske till och med lyckats tämja och som
utgöra ständiga föremål för hans studier och iakttagelser.

Liljefors’ konst bär alls intet spår af skollärdom.
Det ofta begagnade och snart sagdt lika ofta
missbrukade uttrycket »han har endast haft naturen till
sin lärare», är helt och hållet på sin plats beträffande
honom. Han har från sina första steg endast och
allenast låtit sig ledas af sina anlag och, som en äkta
tvärvigg egnar och anstår, hållit på sin individualitet
på samma gång som han steg för steg gått framåt,
arbetande sig fram med trygg energi utan att göra
något väsen af sig.

Det är just dylika personligt äkta insatser, konsten
behöfver för att hålla sig frisk och utveckla sig — och
för att slå till döds det abstrakta, blodlösa
reminiscensmåleri, som lefver på döda traditioner och på tomma
formler och som allt för ofta uppträder med anspråk
på att ensamt utgöra den konst, som har rättighet att
kallas »stor».

Christian Ericsson är — också han — typen för
den konstnär, som ej väljer sitt lefnadsyrke utan som
steg för steg föres in derpå, liksom drifven af en
omotståndlig inre kraft. Han liksom Per Hasselberg
har från handtverkare blifvit skulptör, men i olikhet
mot Hasselberg hade Ericsson i sin ungdom aldrig
hvarken ämnat bli konstnär eller haft några
förhoppningar eller någon ärelystnad åt det hållet. När han
var ung och arbetade på verkstäder i Tyskland, tyckte
han ej ens det var roligt att se på bildhuggerier,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1892/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free