- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1892. Nittonde årgången /
187

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ökadt år efter år med nya dokument, utan att jag
på tio år haft tid eller lust att gallra ut och rensa
dem.

Då kom jag en gång till min gamla fristad med
min unga hustru. Jag skulle lära henne min
tacksamhet och vördnad för den gamla, och jag hoppades
att den gamlas vackra tillgifvenhet skulle få ett nytt,
värdigare föremål i den kvinna, som modigt låtit sin
lefnadsstig löpa samman med min.

Ett besynnerligt besök...!

Min hustru kände icke längre igen mig. Jag stod
ansigte mot ansigte med mitt förflutna, och jag glömde
min hustru för min vindskammare och min ungdom.
Men den gamla, som med jemnmod sett mitt lynnes
alla skiftningar, log förstående åt de ungas oförstånd
och sade intet.

För första gången såg jag på mitt förflutna med
en vuxen mans lugna öfverlägsenhet. Det gjorde ett
intryck af att ha tillhört hvem som helst annan,
utom mig, och hälften beklagande, hälften full af
blygsel fördjupade jag mig i detaljer af ett förgånget
lif, som jag nästan motvilligt måste kalla mitt. Jag
gjorde ett stort öfverslag af det förflutna och lefde
i olikartade minnen, jag höll mönstring med förflugna
ungdomskäcka och hetsiga tankar och begynte
slutligen bläddra i brefpackorna ...

Den natten låg min hustru vaken långt efter
midnatt i rummet under vindskammaren och lyssnade
förgäfves efter att de knarrande stegen deruppe skulle
aflägsna sig, tystna och igen dyka upp tätt utanför
sängkammaren. Men det gjorde de icke. Hon
försjönk i en orolig half slummer, medan jag sju alnar
ofvanför gick till rätta med mig sjelf.

I kakelugnen framför mig kolnade högar af bref
och bortplottradt papper, fragment af andra och af
mig sjelf. Der funnos rader af hängifven vänskap vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:49:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1892/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free