- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1892. Nittonde årgången /
188

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett vändt blad. Af Karl A. Tavaststjerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tjugu år, svärmande och vidtflygande, der funnos
barnsliga bekännelser, hemtade direkt ur ett upproriskt
pojkinre, när lifvet tuktade honom, der funnos
godtköps-visdom i dåliga rim, ånger och sjelffbrebråelser och
glödande utbrott på haltande meter af unga sinnen
som stuckits i brand. Der funnos kyligare bref af
vänskap som vacklade, men der fans äfven mogen
och klok vänskap från senare år, som vågade
förebråelser och hårda ord.

Midt ibland de andra ett kuvert med barnslig
och osäker flickstil och derinom ett stort ark med
brinnande försäkringar, som sedan. .. hm — som
sedan täcktes af andra bref med inga försäkringar alls,
men med lifvets hårdhet, skrifven i fattiga, fula typer
af en grof hand . ..

Jag såg icke längre utåt, minnets perspektiv
öppnade sig sällsamt tydligt, och jag for igen fram med
hafsbrisen genom friska, nordiska skärgårdslandskap,
under det segelskotet låg i min hand och det salta
stänket slog mot varma kinder. Jag gick långsamt
på stenkolssvärtade storstadsgator i dimma och
gasljus och åkte sedan med klingande bjellror under en
gnistrande stjernhimmel långt, långt derifrån på
ödsliga hemlandsisar. Jag andades söderns vår bland
löfknoppande parkpartier i Versailles och tog afsked
af sommaren i en bokskog med lysande höstfärger,
der dannebrogen svajade öfver Fredensborg.... Men
genom alla minnets landskap drog som ett fjerran
valdhornseko och en overklig sol lyste ett ögonblick
öfver dem med alla ungdomsstämningarnas tusen
skiftningar. Då slöts perspektivet för min inre syn af en
fuktig slöja, som steg upp för min yttre . . .

Det lilla vindsrummet var kallt i höstnatten, fast
min brasa brann allt vidare och sökte värma det med
allt det bästa, som en gång värmt mig sjelf. Jag
insåg, att jag aldrig gjorde upp räkningen med det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1892/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free