Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ”herrbeväring”. Berättelse af John Johnsson. Med teckningar af Viktor Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Derför att jag tycker mer om att åka än att
gå! Och sjelf har jag också betalt skjutsen», svarade
den tillfrågade trankilt.
»Det är inte svar på min fråga! Förstår ni inte,
att ni måste svara höfligt, om ni vill slippa göra
bekantskap med sinkabirum?»
»Gud bevare herr ’regementschefen’, är han då
en så svår karl den der Binkasi — Sinkabu —
Bun-ka-si-rum?» krystade Pelle slutligen fram och tänjde ut
sin smala hals, så att han blef två tum längre än
hvad det stod i mönstringsrullan.
Nu blef kaptenen rosenrasande.
»Tyst med ert prat och ställ er i ledet så
länge!» skrek han.
»Ska’ bli, sa’ Frisken om höger om», svarade
Pelle, gjorde ställningssteg, venster om och framåt
marsch, till dess han hamnade nere på ena flygeln.
Och der stod han och försökte se förargad ut,
synbarligen djupt sårad i sitt innersta öfver
emotta-gandet.
Så blef han, liksom de andra beväringarne,
kommenderad ner till förrådsmagasinen för att utfå de
uniformspersedlar som kronan bestod.
Under det kamraterna sletos om plaggen, för att
utvälja åt sig de mest passande, stod Pelle och såg
på utan att röra ett finger.
Och då en korporal uppmanade honom att också
ta för sig ur klädestrafvarne, svarade han öfverlägset:
»Jag har egen uniform och bryr mig inte om de
der paltorna!»
För syns skull nödgade korporalen honom dock
att ta de sista persedlarna med sig.
Så blef han kommenderad att hjelpa till vid
tält-ningen.
Men äfven nu var Pelle icke i humör att vilja
lyda ordres.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
