Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ”herrbeväring”. Berättelse af John Johnsson. Med teckningar af Viktor Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med ansigtet mot fronten, ryckte upp på sidan om
kompanichefen och började på en ynklig melodi att
sjunga:
När vi skola till vårt fädernesland
Och skiljas från detta elände —
Längre kom han ej förr än kaptenen röt: »Stopp!»
Och derefter fortfor han:
»Hva’ ä’ det för en nidvisa?»
»Det är psalmen nummer 424, sista versen.»
»Det är lögn, säger jag! Sjung: min gerning
nådigt skåda!»
»Den kan jag inte», svarade Pelle lite trotsigt.
»Hvarför har ni inte lärt er den? Det är den
psalm vi bruka sjunga.»
Då blickade Pelle upp till sin chef och så
svarade han med öfvertygelse:
»Den psalmen kan passa för bönder, jag tänkte
dra’ sta1 med något uppbyggligare, jag.»
Resultatet af detta svar blef en förnyad hotelse
om straffvakt i skogen. Och så kallades gamle
kor-poral Storm ånyo fram för att stämma upp den
traditionella morgonpsalm, hvilken Pelle nyss förut på
ett så hänsynslöst sätt kritiserat.
Strax efter frukosten stoppades Pelle in i en
patrull, som förde honom ut i skogen, en half
fjerdings-väg från lägret. Och der öfverlemnades han åt sig
sjelf, att begrunda och ångra sin uppstudsighet.
Men den gode gossen såg inte alls hvarken
begrundande eller ångerfull ut. Han syntes i stället
upptagen af helt andra saker, ty sedan han lagt ifrån
sig geväret och tändt en cigarrett, började han att
if-rigt speja omkring sig åt alla håll.
Efter en halftimme blef han slutligen varse en
af uppassarne på hotellet, som kom knogande med
en stor korg, hvilken han öfverlemnade åt Pelle,
hvar-efter han försvann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
