- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1892. Nittonde årgången /
223

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

klara i många år, allt sedan han fick det der invärtes
lidandet; i chiffoniern låg allting ordnadt i sina
konvolut, och resten visste länsmannen reda på. Nå,
då fans det ju intet skäl, som tvingade henne att
yppa för den sjuke hans verkliga tillstånd. Och efter
att ha meddelat några föreskrifter angående patientens
skötsel hade doktorn tagit afsked och farit.

Efter en kort och häftig gråtparoxysm började
Elins tårar sakta af och hennes tankar blefvo lugnare
och mera ordnade. Underrättelsen hade ju ej kommit
så oförberedt,o ty hon hade länge anat att det led mot
slutet med Åkeson. Han hade fallit af så hastigt,
näsan hade blifvit tunn och skarp och ögonen trängde
så underligt ut ur hufvudet. Och hans lynne, som
alltid varit så svårt, hade saktat af betydligt; det var,
som om han ej längre hade lifskraft nog till att bli
ond. Misstänksamheten fans nog ännu kvar, men
äfven den tycktes ha tröttnat litet. Elin hade haft
jemförelsevis goda dagar under de sista månaderna.

Ja, så var det då snart slut, detta samlif mellan
två makar, som aldrig passat tillsammans. Tio år!
Tänk, att det var tio år sedan hon första gången steg
uppför trappan der ute som fru på Hellesta — då
ännu upprorisk i sitt sinne efter den hårda striden
med de kloka föräldrarna och hennes okloka hjerta,
som trånade till en annan. Men dessa år som hustru
till den gamle förmögne Åkeson, socknens mest
ansedde jordbrukare, hade bringat alla trotsiga röster i
hennes inre till tystnad. Ah, sådana år! Hon ville
ej ha dem tillbaka för allt i verlden. Hans hårdhet
hade varit svår att fördraga, men hans ömhet hade
varit ännu värre. Hon hade varit hans hushållerska
och en afledare för hans dåliga lynne, hon hade kanske
varit honom till litet nytta, ty hon var både praktisk
och jemnmodig, det visste hon med sig — men hvad
hade han varit för henne? Jo, han hade försörjt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:49:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1892/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free