- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1892. Nittonde årgången /
225

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Ja, jag hade glömt fråga honom, hur länge du
skall hälla på med den sista mixturen.»

»Och hur länge jag skall lefva?»

Hon svarade icke, som vanligt då han ville Mra
henne.

»Hör du inte? Jag säger: frågade du honom,
hur länge jag skall lefva?»

»Det hade jag ju ingen anledning till», svarade
Elin lugnt. »Jag vet ju lika väl som doktorn och du,
att din sjukdom inte är lifsfarlig; med den kan man
lefva i många år.»

»Men då kan jag inte förstå, hvad du hade så
mycket att prata med doktorn om och hvarför ni
talade så tyst. Jag hörde inte edra röster en enda
gång.»

»Farstun är ju emellan. Och vi talade tyst för
att vi ville du skulle få sofva, trött som du var efter
undersökningen. Och efter doktorn nu en gång var
här, hade jag en hel hop småsaker att fråga honom
om, så sällan som han kommer hit. Dina bad och din
diet... ja en hel hop saker.»

»Och du kan försäkra mig, att doktorn inte talade
om, hur lång tid jag har kvar att lefva?»

»Sådant säga ju doktorerna aldrig. Det vet
Herren allena. Tvärt om, han förvånade sig öfver, att du
ännu har så mycket krafter efter en så lång sjukdom.
Du har en ovanligt stark kropp, sa’ han.»

»Jaså, sa’ han det?»

Tonen lät belåten, och det kom ej flera frågor
den gången. Efter detta afbrott, som doktorns besök
åstadkommit, återtog det enformiga hvardagslifvet på
Hellesta sin vanliga gång. Elin delade sin tid mellan
sjukrummet och köket; en och annan gång i
skymningen, då Åkeson sof, fick hon i största hast göra
en promenad öfver de redan frostbitna gärdena och
kunde i bästa fall gå ett stycke på stora landsvägen

Nornan 1892, 15

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:49:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1892/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free