- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1892. Nittonde årgången /
227

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

något inbördes testamente, så får du efter min död
bara din giftorätt, och det är inte mycket. Vore det
inte derför skäl i att du, medan jag lefver, skaffade
dig en bra uppsättning af kläder? Jag tycker du
börjar se så luggsliten ut. En ny pels kan du
behöfva. Far in till sta’n och köp dig en riktigt bra
pels — grå verk tycker du visst om? Jag ser inte på
hvad det kostar; sådant der räcker ju i många år.
Och om jag vore som du, skulle jag med det samma
köpa mig en uppsättning skodon och linne och några
klädningstyg, så’na som inte ä’ beroende af modet —
siden t. ex. Det kan vara bra att ha i förlag. Pengar
skall du få så mycket du behöfver.»

I början hade Elin blifvit helt rörd och glad
öfver denna ovanliga omtänksamhet hos mannen, och
utsigten att få en riktigt präktig gråverkskappa
skaffade henne nästan hjertklappning — hon hade alltid
varit svag för fina kläder, kanske just derför att hon
aldrig varit i tillfälle att få den lusten tillfredsstäld.
Men så kom hon att se på Åkeson medan han talade

— och hon ertappade honom åter med denna lurande
glimt i ögonen, detta uttryck af spänd väntan — —
och hon förstod att alltsammans var en snara.

»Tack, kära Åkeson», sade hon i lugn ton, »men
jag behöfver ingenting nu. Och jag är så ovan att
köpa såna der dyrbara saker på egen hand, så att...
vill du nödvändigt att jag skall ha dem, så vänta vi
allt, tills du blir frisk och kan hjelpa mig att se ut
ett skinn, som är bra. Det förstår du mycket bättre
än jag.»

»Som du vill då.»

En lång stund kände hon mannens blick på sitt
ansigte; hon sydde med fördubblad fart och vågade
icke se upp. Så dumt af henne, att hon inte kunde
låta bli att tänka på den der pelsen, som hon alltid
hade önskat sig!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:49:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1892/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free