- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1892. Nittonde årgången /
232

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tappat honom med, då han låg tyst och tänkte. Elin
fördubblade sitt nit och sina omsorger, men hon kunde
dock ej hindra sig från att se, att hans krafter sjönko
dag från dag, hans händer hade fått denna
elfenbens-hvithet, som är dödens förebud.

Fram i slutet af januari blef Elin tvungen att
resa till staden i bankaffärer för mannen. Hon hade
äfven litet uppköp att göra för sin egen räkning, ty
hennes hvardagsklädning kunde nu ej lappas längre,
den höll knappast ihop.

Hon skyndade sig med sina uträttningar så
mycket hon kunde, och redan vid tolftiden inträdde hon
i sängkammaren med sina paket, rosenkindad efter
den friska åkningen på det klingande föret. Hon
helsade på mannen, redogjorde för bankaffärerna och
ämnade gå ut i köket för att bestyra om middagen,
då Åkeson ropade henne tillbaka.

»Nå, fick nu något bra klädningstyg?»

»Ja, jag är rätt nöjd med min handel.»

»Får jag se det!»

»Sedan — nu har jag inte tid», svarade hon
litet förlägen. Just nu slog det henne som en blixt,
att hon begått en förfärlig oförsigtighet, och det hade
hon ej tänkt på förr än nu! Hon hade varit* alltför
praktisk denna gång.

»Hvarför kan jag inte få se det nu?» envisades
mannen. »Sjuka ä’ ju alltid nyfikna, som du vet.»

Hon stod stilla ett ögonblick; hon tänkte: dröjer
jag, får han misstankar, och då blir det värre. Hon
gick efter paketet, skar upp snörena med litet
darrande hand, tog af papperet och rullade upp tyget
framför den sjuke.

»Det är rätt bra vara ... mörkt, som du ser...
jag börjar bli för gammal att gå klädd i ljusare färger...»

Han satte sig häftigt upp i sängen, ögonen tycktes
vilja tränga ut ur sina hålor, kallsvetten rann i stora

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:49:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1892/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free