- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1893. Tjugonde årgången /
2

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hjärta, som förstår, med häggkvistar, som betyda
vårlycka, daggkåpa, som betyder delad ro, samt först
och sist den hvita syrenen, den nordiska
kärleksmelan-koliens ljufliga blomma .. .

Men denna bukett skall man också få i sin hand
i det enda rätta ögonblicket — den är ömtåligare att
passa in bland dagens timmar än att finna platsen
bland rätterna för en sällsynt läckerhet vid en
hög-tidstaffel. Helst bör den i hemlighet vara smusslad
på ens skrifbord — men icke upptäckas, förr än när
arbetet börjar gå trögt, och de tråkiga tankarne komma.
Då njuter man den rätt med all dess skönhet och
dess symbolik och känner hela lyckans tacksamhet
mot den varsamma och fina hand, som knutit den.

Ar man ensam, får man binda sin bukett sjelf.
Under de gångna åren har jag beständigt på resor
och ströftåg samlat idyller åt mig sjelf. Det vill säga:
så snart jag funnit någon vrå af verlden, der allt, sol
och stuga, atmosfer och bohag hade detta ömtåligt
afvägda samband, som gör att man trifs, har jag gömt
bilden deraf i min fantasi, som andra resenärer
gömma fotografier i sin kappsäck. En fruktträdgård, på
hvilkens af blomblad hvita vägkrökar min dröm tyckte
om att lustvandra, en sommarsval slottssal, der min
tanke fann sig väl framför den gotiskt stela och
intagande helgonlegenden på den gamla spiselns kakel,
landskap och interiörer, allt har jag samlat, som andra
samla porsliner eller solfjädrar — jag har samlat dem
för att i dem få en tillflykt i min längtan, en fristad
i min sorg, ett alibi, dit jag kunde fly undan, långt
bort från verkligheten.

När det hela blir för dumt och för tråkigt och
menniskorna för ledsamma med sitt buller och sitt
split, sluter jag ögonen och strax är jag långt borta.
Jag är i någon af mina idyller, står i en vårgrön
bokskog vid Rhen bland solväfven under det lätta, ljusa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:24:03 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1893/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free