Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drömda idyller. En prosadikt af Oscar Levertin. Med fyra vignetter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och min älskade kan från sitt fönster bryta den hvita
blomklasen, som hon sätter i sitt skärp, sedan hon
smågnolande fäst upp sina tunga flätor. Står jag på
tröskeln skyggande med handen för ögonen mot
sommarsolen, ser jag genom trädgårdens fruktträdshvalf
blomsterlandens lejongap och riddarsporre på ömse
sidan om gången, på hvilken sorlet af min älskades
klädningsfåll mot sanden hörs som en sång, hvilken
helt fyller mitt hjerta. Längre bort ligger en gårdsplan,
der katten sofver i sanden vid det rinnande
brunnskaret, och några tomma vagnar stå frånspända och
dammiga, gifvande en ljuf visshet af, att alla resor
äro slut, och man är riktigt lyckligt och väl hemma.
Sedan taga de gröna ängarne och de gula rågarne
vid, med höga ax och blommor kring den smala
dikesrenen, der man går mot aftonen med
hufvu-dena tätt nära hvarandra. Sist inramas hela dalen
af en skogsås med några stora och lugna linier —
det är stängslet mot omverlden, det är
äfventyrs-landet, dit man kan gå på upptäcktsresa efter osedda
gömmor med pyrola och linnéa och orörda, bruna
tjärnar.
Invändigt h^r huset samma leende ro och samma
ljusa stillhet som landskapet omkring. Der äro de
gladaste rum med idel lustiga och landtliga bohag.
Men mest muntrar all målningen derinne, ty det fins
knappast något från väggar och tak ner till trappans
ledstång och räckverk, som icke är struket i ljusa,
men ej bjerta färger. Jag kan så väl se, hurudan han
var den sorglösa, trettioårs fyr, som kommit med sin
färgpyts och gjort målningen, half artist, half vagabond,
— veka ögon men militärisk mustach — med mycken
sorglös sång och en vacker, omedvetet vemodig dröm
om lyckan inom sig. Och han har målat alla dessa
smeksamma ornament och alla dessa omotiverade
blomsterfestoner, medan han hvisslade en sentimental
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
