- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1893. Tjugonde årgången /
7

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

visa och tänkte på något helt ungt flickebarn med
ohejdad t skratt och blanka ögon.

Sängkammarn är ett riktigt litet brudgemak, med
öfverfylda blomsterkorgar på väggarne och två ljusblå
slingor, som man ser hvart man blickar, vid taket, öfver
de hvita herrgårdsmöblerna, ända till spegelramen, öfver
allt slingra sig de två ljusblå linierna, förfölja
hvarandra, mötas och famnas. Köket har en atmosfer af
gammaldags folkberättelse med den målade bågen och
kogret öfver flickornas fållbänk, det brinnande hjertat
på dragkistan och de i rosor hopflätade namnen på
skåpets dörrflyglar, och den lilla spiseln, i hvilken man
ser de eldröda glöden ifrigt spraka mot den blänkande
kitteln, kommer en att tänka på rodnande flickor,
höstsägner och stekta äpplen.

Men inne i den långa salen, der de stora
pingstliljorna blomma, står husets tidmätare. Det är ingen af
de moderna stadsuren, som med sin nervösa,
brådskande gång jägtar våra lif i feber, och kallt och
obönhörligt som en hjertlös allmoseutdelerska minuterar ut
vår glädjes njuggt tillmätta timmar. Nej, det är en
gammal Moraklocka med rostiga lod, och dess tunga
pendel påminner oss om tiden saktmodigt och vänligt,
som vår gamla mor, som halft icke näns att störa vår
lycka. Ända till det skymmer, sitter min älskade vid
sin väfstol och väfver rutor, brokiga som mina tankar
och bård, röd och klar, som hennes egen trofasthet,
och vid fönstret har jag lagt mitt pappersblad bland
krukorna med Geranium och Balsamin och leker
drömmande i hop vemodigt lyckliga rim. Men när solen
sjunker, kärlekslyckans stora, lugna sommarsol, stiger
min älskade upp från sin väf, och leende tar hon fram
ett spel dockkort, med hvilket hon lekt som barn, och
med de små korten lägga vi en lång patience, som
aldrig vill gå... Men när så sommarnattens halfva
skymning faller in i rummet, när tystnaden hörs som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:24:03 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1893/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free