- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1893. Tjugonde årgången /
19

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i Ryssland, och läpparne voro mycket röda. Hvem
som helst af er skulle funnit henne vacker eller
åtminstone ovanlig. Föreställ dig en ung flicka på 23
—24 år, som tänker öfver allt och uttalar sin tanke
med en öppenhet, en nobel frihet från förställning,
som är sällsynt till och med hos män och som hos
kvinnor — ja, för mig var hon ett fenomen. Hur
skall jag kunna förklara charmen af den luft man
andades i hennes närhet? Det fins blommor, som inte
ha någon särskild doft, men när du sitter med dem
i din hand och lutar dig ned emot dem, upptäcker
du plötsligt något obeskrifligt svalt och fint, som är
alldeles egendomligt för dem och som de icke ha
gemensamt med några andra. Du skulle inte kunna
säga hvad det är, du känner bara, att det fins der.
Sådant var det intryck man fick af Olga Nicolaievna.
Det var en viss stolt oberördhet i hennes blick, en
lugn och lidelsefri klarhet i uttrycket öfver hennes
ansigte, en loyal öppenhet i hennes leende.

Hennes omgifning höll mycket af henne, men
man kan inte tänka sig något mindre expansivt än
hon. Det föll en helt enkelt inte in, att hon skulle
kunna gå bort och omfamna fadern eller kyssa sin
tant eller ge något yttre bevis på sina känslor. I
hennes närhet skulle du inte fått smaka detta oklart
förvirrande, som har så många skiftningar och som
är innebörden af ’kvinnans’ hela dragningskraft, men
det skulle spunnits ett mycket fint nät af förstående
emellan er. Fattar du nu hvad jag menade, när jag
talade om vänskap?»

Den andre tuggade tankfullt på sina mustascher:
»Du gör ett plus af hvad som i Sjelfva verket är ett
minus, en brist — temperamentskyla.

»Hon kall och utan temperament — Sancta
sim-plicitas! Ja, förlåt mig. Kall —- hon hade denna
förmåga, denna specielt ryska förmåga af hänförelse

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:24:03 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1893/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free