- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1893. Tjugonde årgången /
20

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för idén, som man förgäfves söker hos andra kvinnor,
en svindlande, nästan vanvettig idealitét i sina
drömmar, något af denna tro, som skulle försätta berg, om
den inte stormade molnen.

Jag ansåg mig ’frisinnad’ på den tiden, men hon

— hur långt var hon icke framom mig, öfver mig,
der uppe, der man icke längre räknar med realiteter.
I bredd med denna allt uppslukande, gigantiska
våldsamhet i fordringen blef hvarje ansats till handling
nästan en löjlighet.

’Hvarför gör ni ingenting?’ frågade jag henne
en gång, ’hvarför arbetar ni inte för era idéer?’

Jag? Låt oss inte tala om mig. Hvad gör ni
sjelf, hvad göra männen? Den ene spatserar till
domstolen och underskrifver en handling, som man skrattar
åt om 300 år, den andre mikroskoperar väfnaden i
en mossa och skrifver en afhandling deröfver, den
tredje och fjerde upptäcker hvar sin bacill, och för
hvar ny bacill får verlden en ’stor man’ mer. Tycker
ni inte, att den snart skulle ha nog — af bådadera
eller att dess tålamod snart skulle vara uttömdt? Har
allt detta gjort den lyckligare?’

Jag frågade henne hvad hon ansåg för lycka.
’Friheten’, svarade hon.

’Och om menniskorna hade den största möjliga
frihet, tror ni då, att de skulle vara lyckliga ?’

’0m de kunde njuta det närvarande, det är derpå
det beror.’

’Är det ett conditio sine qua non för lyckan?’
frågade jag.

’Ja’, sade hon, ’man förföljer en dröm, en fata
morgana, som ligger i det oupphinneliga, men det man
kan fasthålla med sina händer, det går man förbi, eller
griper man det och släpper det, utan att ana hvad
det var man egde.’

Det förefaller mig som om jag hört henne säga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:24:03 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1893/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free