- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1893. Tjugonde årgången /
22

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag säger dig: det var med en egendomlig känsla
af väsensskilnad, af öfverlägsenhet, af hemlig fröjd
öfver mig sjelf jag berättade. Hon hörde på utan
förvåning, utan nyfikenhet, med den fina och friska
oberördhet, som var hennes naturs hemliga jemvigtskälla.

Men då jag gick min väg, såg jag ibland, att hon
följde mig med en lång blick, som gaf mig åtskilligt
att tänka på; — det vill säga jag kände det snarare
än jag såg det. Och det hände också någon gång,
att hon, som annars var så positiv, och som in i det
sista förfäktade en åsigt, visade mig en plötslig
undfallenhet, som om det gladde henne att underordna
sig min mening. Ibland tog hon sig också tillbaka
med ett trots, en öfvertygelse om sitt omdömes
absoluta ofelbarhet, som gjorde mig mycket nöje och som
visade, hur hon i Sjelfva verket kämpade för att inte

— uppgå i mig.

Jag hade mitt eget sätt med denna lust till
opposition; jag brukade sätta henne i harnesk mot hennes
egen öfvertygelse, jag kunde göra vissa medgifvanden,
instämma med henne för att drifva henne öfver åt
motsatt håll, till min åsigt. På så listiga vägar var
det mig ofta ett kostbart nöje att känna och njuta
min makt.

Så mins jag, att vi en gång talade om hennes
landsmaninnor och frihetskampen: ’Ja’, sade jag,
’kvinnan nöjer sig inte längre med att vara till endast
för familjen.’

’Kallar ni det ’ endast’?’ sade hon. ’Jag undrar,
hvad det var för ett dumhufvud, som först inbillade
henne, att det var ett otillräckligt ändamål och fick
henne att tro på det. Vore jag man, skulle jag
öfver-hopa kvinnorna med godt bara för detta ena. Jag
skulle inte begära något annat af dem.’

’Men ni sjelf, Olga Nicolaievna? Jag kan inte
tänka mig, att ni skulle kunna uppgå i familjen eller —’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:24:03 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1893/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free