- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1893. Tjugonde årgången /
27

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tyst som jag, och såg på mig. I det ögonblicket hade
hon det modet att se på mig med sina tårfylda ögon,
och så gick hon långsamt ut ur rummet.

Strax derefter steg jag också upp, tog afsked af
tanten och tackade för en angenäm dag. Jag mins
hon stod och hängde ett grönt skynke öfver en bur;
vi talade om att det var så ljusa nätter, hennes
ka-nariefoglar kunde inbilla sig, att det var morgon.

Ja, ja, intet har fallit mig ur minnet... Hvad
skulle det korta lifvet vara värdt, om man inte någon
gång genomlefde evigheter i nuets fullhet, i den
öfver-väldigande rikedomen af sina intryck.

Vill du tro det? Jag sof inte den natten. Jag
gick upp och ned på engelska kajen, längs Nevan, så
stark i känslan af mig sjelf som aldrig förr och aldrig
sedan. Hvarför? Kan man öfverhufvud någonsin säga
hvarför? Jag njöt min seger, en seger, som jag aldrig
begärt och aldrig traktat efter. Hvad gjorde det mig?
I öfvermåttet af min triumf var det mig emot att hon
känt något, jag tillstadde henne det inte, jag ville haft
henne kall. Och likväl smakade jag all eröfringens
sötma, en sädan eröfrings sötma. Jag tänkte på hennes
tårfylda ögon och erfor något af hvad den romerske
herskaren måtte ha erfarit, när den dömde bugade
sig för honom med sitt: ’I det jag helsar dig, går jag
till döden’.

Och ändå ville jag inte förorsaka henne smärta.
Om den lilla handen stuckit sig på ett törne, skulle
ingen ryckt taggen ur såret så varsamt som jag. ..
Jag tänkte på hur hennes stolthet nu skulle vrida sig,
jag tänkte på hur hon ändå skulle ropa efter mig, och
jag smakade en fröjd, som inte kunde komma af lust
att plåga. Men — hvem vet hvad man fröjdar sig
åt, när man känner så hemlighetsfulla rörelser i sitt
hjerta?

Så blef det morgon efter min långa, ljusa natt —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:24:03 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1893/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free