- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1893. Tjugonde årgången /
29

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mig ofta, hvad jag tänkte på, hvad det var jag
smålog åt, och först då märkte jag mitt leende och dess
orsak djupt i mitt inre.

Så gick ett år. En natt drömde jag smärtsamt
oroligt om Olga Nicolaievna. Två månader derefter
fick jag veta, att hon dött af feber i Kaukasien, dit
hon följt sin far.

Från det ögonblicket — — — Hvarför säger
jag dig detta? Jag har aldrig förut sagt det åt någon
menniska; det är min hemlighet. Jag tror icke, att
hon är död. Se inte så förskräckt på mig. — Jag vet
det ju, hennes far har sjelf skrifvit det till mig, men
jag tror det inte. Jag tror, att hon lefver, att hon
väntar på mig, att hon fins till för mig som det stora,
det enda, alla drömmars verklighet och all verklighets
dröm: lyckan. Jag sträcker mina armar emot hennex,
och jag ropar hennes namn; det är något i mig som
gråter och som fordrar sin tillhörighet: henne. Jag
söker henne och hon flyr mig; jag famlar efter en
skugga och ett gyllene sken, famlar som en förtviflad,
ty jag vet, att jag aldrig har lefvat, att det var något
i mig, som jag förvägrade sin rätt, då jag sköt henne
ifrån mig.

Jag anar möjligheter i mitt hjerta, som hon skulle
väckt till lif, jag ser stigar, som slingra sig uppåt
af-lägsna höjder — hon och jag skulle vandrat dem. Nu
är jag en menniska, som går på jorden.

Tro mig, jag är inte otacksam, men när Ava
kommer och lägger sitt hufvud på min axel, hjelplöst
och mjukt, drömmer jag om en annan ömhet. Hur
den skulle vara, hur den skulle yttra sig, det vet jag
inte ... Om Afrodite der inne plötsligt fick lif och
förnimmelser som en kvinna, om det kom pulserande
blod i de blåa marmorådroma, hur tror du då hon
skulle närma sig dig, hur tror du, att hon skulle kyssa,
hon, som aldrig lyft sin hand till en smekning?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:24:03 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1893/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free