- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1893. Tjugonde årgången /
30

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag vet, att jag talar som en fantast, en galning.
Ser du, det är min olycka, att jag har så mycket
oförnuft midt i förnuftet, så mycket — förnuft midt i
mitt oförnuft.

Jag har tider af nykterhet, då jag öfverlägger med
mig sjelf och säger, att hon skulle tröttat mig som de
vida utsigterna från mycket höga berg. Jag skulle
längtat ned igen, jag skulle sökt något annat, kanske
just hvad jag nu har. Jag skulle behöft denna känsla
af andlig ensamhet, af att jag har stängdt omkring
mig, att ingen blickar in öfver de ringmurar jag byggt
om min tanke eller kommer längre än jag vill. ..

Jag har planlagt mitt lif; det breder ut sig
framför mig som en jemn slätt, der jag sprängt stenar och
fylt förrädiska mossar. Jag har beredt fältet för det
ensamma arbetets skörd, och hur är det då möjligt,
att jag ryggar tillbaka, när jag ser in i den öde
enformigheten ?

Hvad är det jag vill, hvad ...

Jag stiger upp om morgonen, går till mina böcker,
kommer in till middagsbordet som hvilken annan som
helst. Jag sätter mig här inne och läser min tidning,
men det behöfs bara, att ett sådant gråhvitt töcken
ligger öfver sjön och att en ensam segelbåt glider ur
dimman för att jag skall dragas emot detta
hemlighetsfulla, se någonting hägra der inne i framtiden — och
känna denna gränslösa saknad och sorg öfver något
oåterkalleligt förloradt.

Ja — jag vet det — jag är en drömmare–-

Jag har stunder, då mitt arbete och min
omgif-ning icke fins till för mig. — Jag talar inte om de
långa, blåa skymningsnätterna. Innan månen går upp
här om aftnarne, kommer det en overklig, genomskinlig
dager öfver luft och vatten, det stora huset lyser hvitt
som marmor och masterna stå svarta i sjön. Jag kan
sitta här i timtal och se ut. Då tycker jag, att hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:24:03 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1893/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free