Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »O, om jag vore embetsman!» En skiss från Finland af Juhani Aho
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
embetsman, så vore det för att komma i hans stad
och ställe på gamla dagar. Hans pensionstid är för
honom den slutliga, efterlängtade hamnen, och
ålderdomen skrämmer icke honom såsom den skrämmer
oss. När han icke längre orkar sköta sina göromål,
ansöker han om ett biträde — och får det... Men
var så god och skaffa ni er en ställföreträdare som
arbetar för er, och var så god och aflöna ni för er
en annan, som realiserar edra idéer!
Vi bära på det ständiga medvetandet att
ingenting ha uträttat, ingenting gagnat.. . och att vi
kanske förmått göra mera, om vi bara riktigt ansträngt
oss. Ju äldre vi bli, desto bristfälligare synes oss
allting, desto mera ville vi uträtta och lemna efter oss.
Ju längre vi nå, desto mera fjermar sig vårt stora
hufvudmål ifrån oss. Lusten och idealerna svika oss
aldrig, förmågan ensam brister ...
Men när embetsmannen tagit afsked från sin
tjenst, så kan han fredligt och lugnt betrakta sitt
lifs-verk, ty han har lemnat sina papper efter sig i
klander ös ordning, och revisionen har ådagalagt att
räkningarna slå in på öret. Annat har han aldrig begärt.
Så har han gifvit sina barn en god uppfostran,
poj-karne ha hvar sin tjenst och döttrarna äro väl och
ordentligt gifta. Sjelf åtnjuter han rundlig pension,
småslumrar, tar sin promenad i stora, prydliga rum
eller sitter vid fönsterspegeln, följande verldens gång
på gatan utanför. Om den bara kunde förnöja andra
dödliga såsom den förnöjer honom! När den
inhemska politiken är så intetsägande, följer han desto
no-gare med den europeiska. Han var redan som ung
den store Napoleons beundrare, Bismarcks porträtt
hänger nu på hans vägg, och han är fast öfvertygad
om att jernkanslern ännu en gång skall gripa i
Tysklands tömmar.
Om bara vi andra också hade våra papper i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
