- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1893. Tjugonde årgången /
49

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sorglig underrättelse. Skiss af Anna Wahlenberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han hade inte kunnat vänta på kamrern utan
kommit för att fråga hvar han var, och när han fått
veta att han farit till Lilla Sundet för att slå käglor,
hade han skaffat sig en båt och en gosse och rott
efter.

»Bad du honom inte vänta på mig?»

Nej, det hade Hilma inte tänkt på. Hon var
inte så särdeles kvicktänkt.

Först ämnade fru Almgren också fara till Lilla
Sundet, men så fick hon ett anfall af förtviflan och
lade sig på soffan och grät, tog till sig sina båda
hemmavarande barn, Elsa, tolfåiingen, och Knut,
åttaåringen, och kallade dem för sin enda tröst. Och så
grät Elsa med, och Knut grät och Hilma grät, och
kokerskan grät, och hela huset grät, och de fyra
jungfrurna utanför gräto också. Och det höll man på med
ända till klockan tu på middagen, då kamrern kom
hem, munter och glad, hade en god vän med sig och
sade till om kallt bilinervatten och konjak. Men i
stället för konjak och kallt bilinervatten kom hans
hustru och vinkade åt honom i sängkammardörren
och såg ut som om solens ljus hade slocknat för
henne.

Han frågade henne om koleran var i huset, och
hon frågade honom om han sett morbror Halling.

Nej, kamrern hade visst inte sett till någon
morbror Halling. Han måste ha den vanan att alltid gå
om folk.

Och så fick han höra alltihop om den vandrande
stora olyckan, som gick land och rike omkring med
revisorn och snart skulle komma och slå ner öfver
dem. Och så fick den goda vännen gå hem till sitt
igen, bilinervattnet och konjaken kommo aldrig fram,
och man satte sig i stället att fundera öfver hvad det
kunde vara, som skulle komma och förstöra glädjen
i huset.

Nornan 1893.

4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1893/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free