Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sorglig underrättelse. Skiss af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Almgren höll på, att det måste vara död
eller sjelfmord eller någonting ändå förskräckligare,
och då hennes man försökte komma fram med en
förhoppning om att det inte behöfde vara så farligt,
förklarade hon det vara en feghet att inte vilja se
olyckan i ansigtet.
Kunde han tänka sig att en gammal förståndig
man som morbror Hallirg skulle ge sig till att fara
trakten omkring för att meddela en underrättelse, som
inte var af en vigtig och hemsk betydelse?
Och så bytte hon om näsduk och grät igen.
Kamrern kunde inte inse hvad som kunde göras
åt saken, och så satt han kvar vid sin hustrus
schäslong och sysselsatte sig med att sno tummarna om
hvarandra.
Ungefär en timme efter det han kommit hem
hördes plötsligt röster i den tysta salen, och Hilma
kom in röd af sinnesrörelse.
Det var revisorn. Han ville tala med herrn.
Kamrern reste sig för att gå, men han fick inte
gå ensam. Hans hustru var till och med före honom
ute i salen.
»För guds skull, morbror, hvad ä’ det», sade hon
och klängde sig krampaktigt fast vid revisorns arm.
»Hva! Vet du något om det här, du», sade han.
»Du har ju sagt åt jungfrurna, att det händt en
olycka!»
»Hm», mumlade revisorn. »Pigor ä’ ena
slam-mertackor. Gå in nu så länge. Jag vill tala med din
man först.»
Men hon stod stilla der hon stod. Hon lät inte
afvisa sig, förr än hon fått veta allt.
»Nå», sade han och gnodde sina händer, som
om han tvådde dem, »jag hade tänkt att du skulle
ta saken lättast, om den meddelades dig af den, som
står dig närmast här i lifvet, men som du vill då! —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
