- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1893. Tjugonde årgången /
85

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

då de hade friska, mörkgröna blad och de
krokuddiga korgarna fyldes med högröda blommor. Men
framåt hösten, då uddarna hårdnat och fröen mognat
och växterna blott blefvo till en glödande trånad att
fästa vid och släpas med, så att dessa frön kunde
bli väl anbragta, försummade de sitt utseende och
stodo hiskligen fula och torra med de söndertrasade
bladen höljda i en bedröfvelsens skrud af dammig
spindelväf.

Så länge stugan stod, var det fattiga enkor, som
bodde der, först en och så en annan. Mer än två
slägtled uthärdade den ej att bära det tunga taket
på sina väggar af rör och ler. Men den andra enkan
hade mycken glädje af att betrakta kardborrarna,
framförailt om hösten, då de blefvo torra och
vidhängande, eftersom de påminde henne om henne,
som rest stugan. Hon hade ock varit skrumpen och
torr och haft förmågan att klänga sig fast och hänga
vid, och all sin kraft hade hon användt för det barnets
skull, som hon haft att föra fram i verlden. Hon,
som nu satt der ensam, ville både gråta och skratta
vid tanken på det. Om ej den gamla haft den
kard-borrenaturen, hur annorlunda hade då ej allt gått,
men hvem vet, om det gått bättre.

Denna ensamma kvinna satt ofta grubblande på
det öde, som fört henne till denna flacka skånska
kust, till detta smala sund och detta stillsamma folk.
Ty hon var född i en norsk sjöstad, som låg på en
smal strandremsa mellan stupande fjell och öppet haf
och om hon än, sedan hennes far, som var köpman,
dött och lemnat de sina i fattigdom, lefvat i små
förhållanden, så var hon dock van vid lif och
framåtskridande. Hon brukade berätta sig sjelf sin historia
om och om igen, liksom man ofta läser igenom en
svårtydd bok för att dock till sist utgrunda dess
mening.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:24:03 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1893/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free