- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1893. Tjugonde årgången /
90

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hon några ålderdomliga byggnader och stora runda
torn. Hon kastade en skygg blick deråt, men Börje
vek af på de vallar, som följde hafsstranden.

»Detta är en genväg», sade han, ty hon tycktes
förundra sig öfver att här blott fans en smal
gångstig att följa.

Han hade blifv t helt fåordig. Hon förstod sedan,
att han nu ej funnit det så muntert, som han tänkt
sig det, att komma med hustrun till det fattiga lilla
huset i fiskarbyn. Det föreföll honom ej så stort
nu att hemföra ett bättre mans barn. Han var ängslig
för hvad hon skulle taga sig till, då hon fick veta
sanningen.

»Börje», sade hon slutligen, då de en lång stund
följt dessa i tvära vinklar brutna strandvallar, »hvart
gå vi?»

Han lyfte då handen och pekade bort mot
fiskeläget, der hans mor bodde i det utstötta huset på
sandkullen. Men hon trodde, att han visade pä en
af de vackra landtgårdar, som syntes vid slättens
rand och blef åter gladare.

De stego ned på de öde fäladsmarkerna och der
kom all hennes ängslan åter. Der, hvarest hvarje
tufva, om man blott kan se det, bjuder skönhet
och omvexling, såg hon endast ett fult, vattensjukt
fält. Och vinden, som der är i ständig rörelse, for
hväsande emot dem och hviskade om olycka och
förräderi.

Börje tog allt raskare ut stegen, och ändtligen
hunno de till fäladens slut och voro framme vid
fiskeläget. Hon, som på sistone ej alls vågat göra några
frågor, fick då åter mod. Här var åter en enformig
husräcka, och denna kände hon ännu bättre igen än
stadens. Kanske, kanske att han dock ej ljugit.

Men så nedslagna voro nu hennes förhoppningar,
att hon skulle blifvit af hjertat glad, om hon fått

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:24:03 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1893/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free