- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1893. Tjugonde årgången /
93

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sken hela rummet af hans fägring. Han var som
en liten vilsekommen prins. Och sedan hade det
alltid varit det öfver honom, att han ej var på rätt
plats. Han såg allt så stort. Han kunde inte mäta
rätt, när det gälde honom sjelf. Hans mor hade
nog gråtit många gånger för den skull. Men aldrig
förr hade han gjort något ondt med sina lögner.
Här, der han var känd, skrattade de bara åt honom.

— Men nu hade han väl blifvit så förfärligt frestad ....
Tänkte hon inte ändå derpå, hon Astrid, att det var
underligt hur den fiskarpojken kunnat narra dem?
Han hade alltid vetat så mycket om fina ting, som
om det varit medfödt. Det var nog så att han
kommit alldeles galet in i verlden. Se, det var ock ett
bevis, att han aldrig tänkt på att välja hustru i sitt
eget stånd.

Den gamla talade och talade. Astrid teg och
tänkte. »Se, jag», sade gumman bland annat, »jag
kan ju aldrig lyckas att ta högmodet och
skrytaktig-keten ifrån honom, men den, som vore klokare än
jag, kunde det kanske. Och han är dugtig och god,
gossen min, så det lönade nog mödan. Men du
skall få gå i morgon. Det skall ske.»

»Hvar ligger han i nätt?» frågade Astrid plötsligt.

»Jag tänker, han ligger här utanför på sanden.
Han har nog ej ro att gå härifrån.»

»Det är väl bäst, att han kommer in», sade Astrid.

»Käraste barn, inte kan du vilja se honom. Han
kan nog reda sig der ute, om jag bara ger honom
ett täcke.»

Hon lät honom verkligen sofva ute på sanden
den natten och sände honom till staden tidigt nästa
dag, hållande det för bäst att Astrid ej såg honom.
Och med henne talade hon och talade och höll henne
kvar ej med tvång utan med klokhet, ej med
inställsamhet utan med verklig godhet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:24:03 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1893/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free