Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I rampljus. Andra serien svenska teaterporträtt. Af Georg Nordensvan. Med 12 porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den genialiske, obändige Dahlqvist, han som »rusade»
mera energiskt och mera outtröttligt än någon annan
svensk skådespelare rusat — att han ej skulle bli
folk, förr än han stångat hornen af sig. Om
Dahlqvist verkligen stångade hornen af sig, skall jag ej
kunna säga, men nog blef han en konstnär, ett par
hufvud högre än allt folket, och nog hade han till
döddagar kvar den ungdomsstarka entusiasm, som så
ofta kommit hans blod att svalla öfver, hans
prestationer att mista jemvigten.
Jemvigt, harmoni i sitt spelsätt har herr Lindberg
arbetat sig till utan att energien, instinkten i
uppfattning tagit minsta skada deraf. Många nobelt hållna
och med fin konst genomförda skapelser ha visat det
— både inom salongskomedien och på det
humoristiska området. Hans Riis i Björnsons »Handske» var
— för att nämna en af de roller, stockholmaren sett
honom uti — en dylik med fin humor och en
öfver-raskande, helt och hållet ny och personlig färgläggning
genomförd figur.
Det var som Hamlet, herr Lindberg i landsorten
först väckte hänförelse, intresse och meningsutbyten.
Som Hamlet slog han sig också igenom i Kjöbenhavn,
då han var djerf nog att föra dit sin trupp och spela
Shakspeare inför den kräsna danska publiken.
Men den roll, som förde hans namn öfver
Skandinavien och som gjorde honom till de ungas hjelte,
det var Osvald. Han var den förste direktör, som
vågade uppsätta »Gengangere» på den tid, då detta
skådespel var förkastadt af de stora teatrarna och då
den goda tonen fordrade, att man skulle anse det för
en skam af Ibsen att han skrifvit något så osedligt
och smutsigt.
Det behöfdes likväl endast, att Lindberg lät
publiken i Danmark, Sverige, Norge se det förkastade
konstverket, tolkadt med entusiasm och pietet och fin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
